S*Camido´s Blaser "Wilma", brunmaskad

010226-060227
   

Wilma var vår första birma. Det är hon som är mamma till D, E och A-kullen. Hon var en fantastisk mamma och tog hand om de små på allra bästa sätt, -en riktig hönsmamma! Jag köpte henne som sällskapskatt. Trots sin framkil så blev hon utställd ganska mycket. Hon har fått otroligt fina bedömningar men stupade oftast på mållinjen pga sin framkil. Hon har fått certifikat i öppen klass. Wilma var otroligt kelig och snäll!

När E-kullen var tre veckor så blev mamma Wilma sjuk. Jag var hos ett par veterinärer som tittade på henne och de gav henne medicin och hon blev uppvätskad. Sent en torsdagkväll blev hon försämrad och jag kontaktade Strömsholm. Min dotter Sara skrev då en dikt om Wilma som hon läste för mig:
 
"Saras dikt och funderingar när hennes katt Wilma var sjuk"
 
Jag vill att du stannar kvar,
minns första gången jag dig bar.
En sån liten tös,
vi låg i flera dagar och bara mös.
Nu har du barn,
dom är som små ullgarn.
Jag pallar inte att du försvinner.
Det är för dig mitt hjärta brinner.
Du är den sötaste katten,
du låg hos mig första natten,
du är den STORA SKATTEN.
 
Vi grät floder och då var det bara att packa in Wilma och hennes bebisar och åka de dryga 8 milen till Strömsholm. Tordes inte avvakta till morgonen. Vi fick ett fantastiskt bemötande och Wilma blev kvar 1½ dygn. När vi hämtade henne så var det som att få en helt ny katt. Pigg och kry som hon var så var det en sån lycka att få åka hem med henne till sina bebisar igen. Hon var snabb som ett skott till lådan med sina dunbollar och tog hand om dom på bästa sätt igen. Vad hon måste ha längtat efter dom. Wilma hade början till lunginflammation.

Stamtavla

Galleri "Wilma":

Wilma 10 dagar gammal.

Wilma 3½ mån gammal.

Wilma och Alice.

Wilma fullvuxen och så vacker!
Att jag skulle få göra en minnessida trodde jag skulle dröja många år än men ödet ville annat.....
Att beskriva vår saknad och den tomhet vi känner efter att ha förlorat dig går inte i ord att beskriva. Saknaden efter dig gör så vansinnigt ont. Det skär som knivar i bröstet.
Att aldrig mer få se dig sitta i köksfönstret, aldrig mer få hålla dig i våra armar, aldrig mer få pussa dig, aldrig mer få borra in ansiktet i din mjuka päls, aldrig mer få se dig djupt i ögonen och se den ljuvligaste birma prinsessan, aldrig mer få se dig bli den stolta mamman som bara du kunde vara. Allt gör så ont, så ont.
 
När jag tagit ett sista farväl av dig på Strömsholm så hörde jag James Blunt sjunga "Goodbye my lover" och tårarna strömmade ner för mina kinder. Det är många meningar i den låten som är skrivna till dig, Wilma. Den kommer alltid att påminna oss om dig. Jag trodde inte det fanns så mycket tårar.
 
Om en vecka kommer din först födda bebis hem till oss "Camido´s Dacca" (Zamba). Lämnade du din plats åt henne?? Vi lovar dig att ta hand om henne på bästa sätt och göra allt för att hon ska trivas hos oss. Hon är ju stora damen nu, hon blir ju 4 år i Juli.
 
 
Som det står i dikten ovan som Sara skrivit åt dig så kommer du ALLTID ATT FÖRBLI VÅRAN STORA SKATT OCH PRINSESSA. Tack för de underbara åren vi fick med dig men du FATTAS OSS!!!
 
VARFÖR??????

våra ögon kan skratta
våra läppar kan le
men sorgen i våra hjärtan
kan ingen se       

Hoppas du har det bra
där du är nu Wilma